ScheiĂmelodie betyder bokstavligen "skitmelodi" eller "jĂ€vla melodi". Det Ă€r ett starkt och vardagligt uttryck som inte Ă€r sĂ„ vanligt i sĂ„ngtexter, vilket gör det extra intressant.
I den hÀr lÄten anvÀnder Kerstin Ott ordet för att beskriva en melodi som hon hatar, men som ÀndÄ fastnar i huvudet och vÀcker smÀrtsamma minnen. Det Àr ett uttryck för frustration och irritation, och det ger en rÄ och Àrlig kÀnsla till texten.
I âScheiĂmelodieâ lĂ„ter Kerstin Ott en enda lĂ„t vĂ€cka allt som berĂ€ttaren försökt begrava. SĂ„ fort beatet börjar faller hon âbodenlos hinabâ [ner i ett bottenlöst djup] och ser âwas ich nicht mehr habââ [det jag inte lĂ€ngre har]. Det antyder en förlorad person eller tid, men texten sĂ€ger aldrig exakt vad som har hĂ€nt. Just dĂ€rför kĂ€nns den Ă„terkommande melodin sĂ„ elak: den spelar upp gĂ„rdagen igen, vare sig berĂ€ttaren vill eller inte. Titeln betyder ungefĂ€r âjĂ€vla melodiâ. Det Ă€r ett medvetet grovt och nĂ€stan komiskt uttryck för en lĂ„t som vĂ€grar lĂ€mna henne i fred.
Melodin fastnar bĂ„de i kroppen och i huvudet. Den âhĂ€lt mich noch Stunden wachâ [hĂ„ller mig vaken i timmar], medan tankarna gĂ„r runt som en âKreiselâ [snurra]. Och nĂ€r snurrandet Ă€ntligen stannar börjar lĂ„ten igen frĂ„n vĂ„ningen ovanför. Den konkreta bilden Ă€r nĂ€stan absurd: ett helt hus verkar samarbeta med minnet. RefrĂ€ngen, âAlles was gestern war, ist jetzt wieder daâ [allt som var igĂ„r Ă€r hĂ€r igen], gör sĂ„ngen till en trĂ€ffsĂ€ker skildring av hur musik kan öppna en dörr till nĂ„got man trodde var över.