Weleer är ett poetiskt och något ålderdomligt nederländskt ord som betyder "i forna dagar" eller "förr i tiden". I sången beskriver det de gamla visor som mormodern brukade kunna, vilket förstärker den nostalgiska känslan och minnet av en svunnen tid.
I den här sången av den nederländske artisten Jan Smit berättar en pojke om sin älskade mormor. En dag säger hon att hon ska ge sig av ensam på sin sista resa till ett vackert paradis. Hon ber honom fortsätta sjunga för henne där, så att hon inte ska känna sig ensam. Refrängen är enkel och direkt: ”Ik zing dit lied voor jou alleen” [Jag sjunger den här sången bara för dig]. Han tar också med vita rosor och säger: ”Lieve oma, ’k hou van jou” [Kära mormor, jag älskar dig]. Det korta ”’k” är en vardaglig förkortning av ”ik”, alltså ”jag”.
Sedan minns han övernattningarna hemma hos mormor, tillsammans med sina vänner. De spelade Scrabble och Yahtzee, två sällskapsspel, och mormor var alltid med. De sjöng gamla sånger som hon kunde, men nu hörs hennes vackra röst inte längre. Därför sjunger han samma sång om och om igen och torkar sina tårar. ”Het is hier zo eenzaam zonder jou” [Det är så ensamt här utan dig] är en rak rad som säger exakt vad saknaden betyder för honom. Det är en varm hyllning till en mormor, med vita rosor, spelkvällar och en sång som blir kvar när personen själv är borta.