Gabbiano betyder 'mås'. Det är ett vackert och specifikt ord som inte dyker upp i varje italiensk låt, vilket gör det minnesvärt och unikt för den här sången.
I "Fiore Di Maggio" används ordet för att beskriva hur sångens musa, som föddes ur solen på en klippa, fick en skjuts av en mås ner till jorden. Det skapar en poetisk och nästan mytisk bild av hennes ankomst, vilket gör ordet extra intressant i sammanhanget.
Fabio Concato, en italiensk artist, berättar här som i ett varmt minne om en person som föds vid havet, på en klippa där man kan kasta sig i vattnet. Hon har solen i hjärtat: ”E quel sole ce l’hai dentro il cuore” [Och den solen har du inom dig]. I maj, när våren är varm, föds en blomma på klippan. Blomman blir en bild av personen själv, men texten håller det lekfullt och lite osäkert: berättaren minns inte om hon föddes på stranden eller hemma hos hans bror.
Det finaste och mest sagolika händer från himlen. Personen ser ner på dem, försöker komma till dem och glider sakta ner med hjälp av en mås: ”Un passaggio da un gabbiano” [En skjuts av en mås]. Sedan landar hon på klippan, och där är hon. I minnet finns också ett festande samhälle, berusade människor, sånger och glädje, medan berättaren och hon väntar på en tom strand. Hon säger: ”Stammi vicino e tienimi la mano” [Håll dig nära mig och håll mig i handen]. Det är en enkel, varm scen, med en mås som osannolik transport och maj som tiden då hela berättelsen börjar blomma.