LEARN LYRICS

Babita är diminutivformen av baba, vilket betyder 'dregel' eller 'saliv'. Det är ett lite ovanligt och lekfullt ord som inte dyker upp i varje låt.

I "Chan Chan" sjunger de "Se me sale la babita, yo no lo puedo evitar" (Mitt dregel rinner, jag kan inte undvika det). Detta uttryck används för att beskriva en stark, nästan okontrollerbar attraktion eller längtan, som får en att dregla av förtjusning. Det ger en humoristisk och mänsklig touch till kärleksförklaringen i låten.

”Chan Chan” följer en enkel färd genom östra Kuba: från Alto Cedro till Marcané, vidare till Cueto och Mayarí. Den här ortsramsan återkommer om och om igen, som om vägen själv blivit en del av melodin. Samtidigt säger berättaren rakt ut hur starkt han tycker om någon: ”El cariño que te tengo / No te lo puedo negar” [Den tillgivenhet jag känner för dig kan jag inte förneka]. Sedan kommer den roliga, mycket kroppsliga bilden ”Se me sale la babita” [Jag börjar dregla], alltså att känslorna nästan får honom att dregla av längtan eller förtjusning.

I sångens lilla scen arbetar Juanica och Chan Chan med att sålla sand vid havet: ”Cuando Juanica y Chan Chan / En el mar cernían arena” [När Juanica och Chan Chan sållade sand i havet]. Juanica skakar sållet, eller ”jibe”, och Chan Chan blir ledsen av det. Sedan vill berättaren slå sig ner på en trädstam, men vägen är blockerad av halm: ”Limpia el camino de paja / Que yo me quiero sentar” [Rensa vägen från halm, för jag vill sätta mig]. Det är en charmig blandning av resande, vardagsarbete, kärlek och små praktiska hinder. Just därför känns texten så lätt att följa på spanska: platserna återkommer, bilderna är konkreta och refrängen rullar vidare som en promenad genom landskapet.

Buena Vista Social Club är ett kollektiv av kubanska musiker från Kuba. De samlades i Havanna i slutet av 1990-talet för att spela in musik, ett projekt som initierades av Ry Cooder och Nick Gold.

Deras självbetitlade album från 1997 blev en stor framgång och presenterade legendariska musiker som Ibrahim Ferrer, Rubén González och Compay Segundo för en världspublik. Musiken är djupt rotad i traditionella kubanska stilar som son och bolero, och albumet följdes upp av en hyllad dokumentärfilm.