LEARN LYRICS

Babita är diminutivformen av baba, vilket betyder 'dregel' eller 'saliv'. Det är ett lite ovanligt och lekfullt ord som inte dyker upp i varje låt.

I "Chan Chan" sjunger de "Se me sale la babita, yo no lo puedo evitar" (Mitt dregel rinner, jag kan inte undvika det). Detta uttryck används för att beskriva en stark, nästan okontrollerbar attraktion eller längtan, som får en att dregla av förtjusning. Det ger en humoristisk och mänsklig touch till kärleksförklaringen i låten.

"Chan Chan" är en kubansk son-klassiker som sätter sig i huvudet direkt med sin enkla, hypnotiska rutt genom östra Kuba. Texten börjar med en konkret tågresa mellan fyra verkliga byar i provinsen Holguín: "De Alto Cedro, voy para Marcané / Llego a Cueto, voy para Mayarí" (Från Alto Cedro åker jag till Marcané / Jag kommer fram till Cueto, jag ska till Mayarí). Det är en rytmisk uppräkning som upprepas om och om igen, som om man vaggas fram längs järnvägsspåret.

Sedan kliver två figurer in i texten: Juanica och Chan Chan. De står vid vattnet och silar sand, men arbetet får en oväntad laddning: "Como sacudía el jibe / A Chan Chan le daba pena" (Hur hon skakade sållet / Chan Chan blev generad). Ordet jibe är just ett såll eller en sikt för sand. Sättet Juanica rör sig på när hon skakar redskapet gör Chan Chan generad eller blyg, och attraktionen är inte direkt subtil: sångaren erkänner frankt att "Se me sale la babita / Yo no lo puedo evitar" (Jag börjar dregla / Jag kan inte rå för det). Det är befriande rakt på sak, utan omsvep, ända fram till önskan om att rensa bort torrt gräs längs stigen för att bara få sätta sig ner på en trädstam och vila.

Buena Vista Social Club är ett kollektiv av kubanska musiker från Kuba. De samlades i Havanna i slutet av 1990-talet för att spela in musik, ett projekt som initierades av Ry Cooder och Nick Gold.

Deras självbetitlade album från 1997 blev en stor framgång och presenterade legendariska musiker som Ibrahim Ferrer, Rubén González och Compay Segundo för en världspublik. Musiken är djupt rotad i traditionella kubanska stilar som son och bolero, och albumet följdes upp av en hyllad dokumentärfilm.