Gönül almak är ett poetiskt turkiskt uttryck som bokstavligen betyder att ”ta någons hjärta”, men används om att trösta, blidka eller återvinna någons tillgivenhet.
I sången är det de vackra blommorna som gönül alır: de skänker tröst och lindrar sorgen under högtiden.
Barış Manços ”Bugün Bayram” är en sång där en högtidsdag blir både glad och sorglig. Berättaren saknar någon som har gått bort: ”Sen gittin gideli / İçimde öyle bir sızı var ki” [Sedan du gick finns det en sådan värk inom mig]. Personen tänks nu vara långt borta, ”cennette meleklerle” [i himlen med änglar], men ändå nära genom minnena. På sommarnätterna kan personen blinka från stjärnorna, och under kalla dagar är minnet ”kalbimi ısıtan en sıcak anısın” [det varmaste minnet som värmer mitt hjärta]. Det är en enkel och fin bild av saknad: den som är borta finns kvar i barnens blick mot himlen och i ett minne som värmer.
Sedan skiftar sången till förberedelser inför bayram, en turkisk högtid som ofta firas med familj, fina kläder och blommor. Barnen ska gå upp tidigt, ta på sig sina vackraste kläder och hämta färska blommor: ”Bugün Bayram / Erken kalkın çocuklar” [I dag är det högtid / gå upp tidigt, barn]. De uppmanas att inte göra mamman ledsen, eftersom ”annemiz bugün bizi bekler” [vår mamma väntar på oss i dag]. Blommorna blir ett sätt att be om förlåtelse och göra henne glad: ”Gönül alır bu güzel çiçekler” [de här vackra blommorna gör henne glad igen]. Just där blir sången extra varm: barnens brådska, modern som väntar och änglar som blir ledsna under högtiden gör glädjen lite ömtålig.