Bezlitośnie betyder "nådelöst" eller "utan barmhärtighet". Det är ett starkt och dramatiskt adverb som inte är ett vardagsord, vilket gör det minnesvärt.
I sången används det för att beskriva hur elden "nådelöst" skulle förvandla staden till aska. Detta skapar en kraftfull bild av förstörelse och förlust, vilket ger ordet en djupare, mer känslomässig resonans i texten.
”Miasto” betyder ”staden” på polska, och i sången blir staden platsen där en kärlek har gått sönder, men kanske fortfarande kan börja leva igen. Berättaren minns ”en annan värld” där de två sprang tillsammans mot en eld som hotade att förvandla staden till aska. Det är en stor och nästan filmisk bild, men känslan är mycket personlig: hon minns deras steg, deras löften och ”våra hjärtans gemensamma slag”. Hon blundar och föreställer sig fortfarande hans ansikte i hennes händer och hans läppar mot hennes.
Samtidigt har han gett sig av och kämpar för något mer än ”ett par ögonblick”. Hon väntar ändå i tysthet på dagen då han ska komma tillbaka, hämta henne därifrån och säga: ”Jag älskar dig fortfarande” (på polska: ”Wciąż kocham cię”). Mot slutet blir hoppet nästan som en flyktplan: de ska återvända till sommaren, augustifärgerna och en plats långt borta där inget kan skilja dem åt. Det fina i texten är att staden både verkar hotad och levande. Om de hittar tillbaka till varandra kan den få fortsätta leva.